Manustävling

Manustävlingen är avgjord!

Under 2021 anordnade Beta Pedagog en manustävling, där vi sökte barnboksmanus för åldersgruppen 6-12 år. Vi vill rikta ett stort tack till alla som deltog i tävlingen och delade med sig av sina berättelser! Vi fick in närmare 300 bidrag, och konkurrensen var stenhård. Men nu är vinnaren korad. Stort grattis till Lisa Fransson, som för sitt bidrag Strandglas belönas med 10 000 kr och ett bokkontrakt.

Hej Lisa, och grattis till vinsten! Hur känns det? 
Det känns overkligt, omvälvande och alldeles fantastiskt, som en bekräftelse. När jag satt och skrev på Strandglas i höstas tänkte jag inte på det som att jag skulle delta i en tävling, utan jag använde deadlinen som ett mål för mig själv att skriva en bok helt enkelt. Det blev ett färdigt manus och mot alla odds vann det. Jag har svårt att förstå att det är sant.

Vad handlar ditt manus Strandglas om? 
Strandglas handlar om saknad, om hur de som lämnas kvar kan hitta en gemensam berättelse för att orka gå vidare när livet väger tungt. Ester placeras hos sin mormor Vajlett och morfar Johannes i en liten by vid västkusten, efter att Esters mamma försvunnit. Ester är säker på att mamma är död, för mammas liv var trassligt. Så istället söker Ester efter mamma i det förflutna, i hennes gamla rum hos mormor och morfar. Samtidigt, på dagarna, visar morfar Johannes Ester hur man kan lugna grubblet genom att söka efter skatter på stranden. Morfar Johannes har nämligen en bod där han tillverkar "krimskrams" av strandfynd som han säljer till "utbölingarna" i sina semesterhus. Ester vill verkligen hjälpa morfar, men allt hon hittar på stranden är fult skräp: fimpar, kapsyler, plastkassar. Till slut hittar Ester dock ett sätt att förvandla allt det fula till något vackert.

Hur fick du idén till manuset? 
Titeln Strandglas hade skramlade runt i mitt huvud i säkert ett år innan jag satte mig ner och skrev. Så fort jag såg manustävlingen visste jag att det var nu titeln skulle få komma till användning. Problemet var att jag inte hade en ingång. Så jag skrev ett inlägg på en strandglassamlargrupp på Facebook och frågade om vad sökandet, letandet och samlandet betydde för medlemmarna. Jag frågade om de någonsin hittat något riktigt udda, om de skaffat vänner eller hittat sin kärlek genom sitt strandsökande, och bad dem berätta vad som helst annat som de kom att tänka på. Jag fick över hundra svar och den gemensamma nämnaren var att sökandet efter strandglas är en slags meditation, som hjälper med sorgearbete, med läkande, och att när man letar behöver man inte tänka. 

Avslutningsvis, berätta lite om dig själv! 
Jag växte upp i skogarna i Småland, men bor numera i England. Jag har alltid skrivit, alltid läst, men det var inte förrän min yngsta började skolan som jag gjorde slag i saken och började ta mig själv på allvar. Jag började gå skrivarkurser, fick kontakt med andra skrivande människor och blev en del av ett sammanhang. När jag inte skriver översätter och korrekturläser jag, men drömmen är att kunna skriva på heltid. Det känns som om jag just tagit ett stort kliv mot det målet. 


Läs mer om boken Strandglas här. 

Pressfoto, Lisa Fransson: Mi Elfverson